Josefine

För klagoinlägg

Jag & Daniel va nyss ute på en promenad med Börni. Jag vrickarfoten & ramlar omkull, nu är det verkligen inte roligt längre. Kunde heller inte hålla tårarna tillbaks, dels för att jag fick ont, men oxå för att jag orkar inte mer, daniel sa lite tröstande "men nu är det ju bara en vecka kvar". Visst, men ja kan oxå gå över 2veckor, och det känns som en evighet.

Sedan blev träningen med Börni iställd oxå. Och då känns allt ännu värre, det enda jag har att se fram emot i princip. Kan ju verkligen inte göra nånting längre, känner mig totalt handikappad just nu, kan inte röra mig ordentligt. Ne usch, det blir väl ännu en dag i denna jävla lägenhet. Usch va trött jag är på att vara såhär nu!

Tänk om bebis ändå ville ta & titta ut snart. Ne nu ska jag försöka ta mig något & äta.
/Josefine