Beslutsångest, paniiik
Ibland behöver man någon som talar om för en vad man ska göra.
Samtidigt som man behöver någon som stöttar en i det man väljer.
Det sista man behöver höra när man gjort sitt val & inser att det va fel är - Va va det jag sa. Den kommentaren borde inte finnas. För den kan sänka någons självkänsla till botten.
Jag har verkligen beslutsångest angående Börni. Jag saknar honom, jag har tänkt på honom sedan jag lämnade bort honom. Men samtidigt blir jag rädd, tänkt om det blir för mycket för mig & Daniel igen, nu när vi äntligen byggt upp allting & fått förhållandet stadigt igen.
Börni är inte den enklaste hunden att handskas med, han är gosig inne, och vill busa med alla. Men ute, fyfan säger jag bara, det ska kampas, dras & fram till allt & alla. Värst är när han ställer sig & vägrar gå. Jag menar det är inte en liten papillon som väger 5kilo som man ska styra med, utan en klump på 40-50 kilo. Jag funderar fram & tillbaks, och måste hitta en vettig lösning. Fan att detta skulle hända nu, mitt upp i flytten & allt bestyr, jag måste verkligen känna att jag orkar med honom, klarar av att träna honom igen. Men frågan är om orken & tiden finns? Min stackars vovve.
Usch. en hemsk dag.
Oh din fina hund :)
Vet dock alltför väl att det inte är en dans på rosor att ha hund och barn, hade inte min sambo kunnat haft med sig hundarna till jobbet vet jag inte vad vi hade gjort.
Stort och tufft beslut men som evig optimist måste jag ju tänka och säga att -Allt går bara man vill :)
Så lycka till och vad du än väljer blir det nog bra.
Hej jag känner inte dig så väl men mitt råd är att inte ta hem börni än, jag tycker det är bättre att ni får rå om varann du och Daniel och Novalii ordentligt i nåt år först just bara för att det inte ska bli pannkaka av allt igen och ni tar er vatten över huvudet, jag saknar min hund också men jag kan träffa henne lite när som då hon bor hos min mosters familj, men även om jag skulle ha sambo o sånt nu så finns inte tiden för det när jag ska jobba osv vill ju vara världens bästa mamma åt Felicia =) Mitt råd tänk långsiktigt när ni båda jobbar igen osv, orkar ni med en stor hund då på kvällarna för promenader osv nattning av barn m.m. Hoppas det löser sig. Det är upp till er Ha en bra kväll. Kram
Jag hoppas att ni tar en Riktig funderare om ni verkligen kommer att orka med honom. För det är ingen dans på rosor med hund och barn. O speciellt inte med en hund som är mellan ett halv år/ år. Det är verkligen mycket att göra med dom. Uppfostran osv. Men jag hoppas ni kommer fram till ett klokt beslut och att ni VERKLIGEN tänker efter för er egna skull. Hoppas att det löser sig ialf. kram sarah
Det kommer gå bra. :)
Du har en väldigt fin blogg, jätte gullig dottern är :)
Hur är läget med dig ikväll?
//fightermom
Kämpa på! :)
Usch, sådant är jobbigt. Det där är verkligen en sådan sak som man måste tänka igenom och vrida och vända på tills man kommer på något som inte bara passar en själv utan hela "familjen".
Var med och tävla om ett halsband för både killar och tjejer. Gå in och läs mera på bloggen :P
fin blogg, söta bilder i headern :D
Först: Kastrera honom tycker jag. Han är väl inte könsmogen än? Det hjälper massa faktiskt. Köp en nosgrimma till honom, det har hjälpt mig. De kan inte dra lika mkt och du får hunden dit du vill.
Jag håller på er, och tror att ni tar det rätta bestlutet till slut!
Jag säger som emma.
kastrera honom, det hjälper oftast massor. Vi gjorde det med myzak och han vart helt en annan hund! Jag tror på er, ni klarar det tillsammans. Ni har varit starka hittills med allt så ni klarar det :)
Ni kommmer att ta det rätta beslutet gumman.