Josefine

Jag som sa att jag aldrig skulle sakna graviditeten, den där magen som va ivägen överallt, att inte kunna springa, blödande tandkött, ömma fötter, den värkande ryggen, näsblod, sammandragningar, att inte kunna sova på mage eller rygg, att inte känna sig utvilad, att må illa, andfåddheten osv osv..

Men konstigt nog så saknar jag den, graviditen, mysmagen & att inte veta vem krabaten i magen är. och förlossningen, vilken känsla.

Jag minns som om det vore igår, inte själva smärtan. Men att när jag låg där, så skrek jag till Daniel att jag aldrig mer skulle göra om det, att det kändes som jag skulle dö, vilket ja just för stunden trodde oxå. Vilken smärta, vilken upplevelse. Men känslan när man får upp det underbaraste som finns på bröstet den är helt obeskrivlig. Världen stannar upp, och man ser ingenting annat än just den lilla människa som man skapat, som ger livet en helt ny MENING.

Jag älskar min underbara flicka. Och jag kommer definitvit i framtiden skaffa henne ett syskon, Utan tvekan.
Hade tänkt slänga upp ett par bilder från den tiden, men så vill inte datorn. morr.

Ciao, josefine