Motstånd
Ja, det är det enda jag får av Novalii nu. Hon är totalt omöjlig! Alla säger att hon är så snäll & gullig, borta JA. Men här hemma blir hon ett litet monster. Hon skriker, slåss, tjuter, testar & så håller det på dagarna i ända, hon har varit jobbig en period, men nu är hon inte jobbig, ÖVERJÄVLIG.
Men jag antar att det bara är bra att ha en vilja. Läste lite om trots och kände mig genast lite lugnare. För det är ju som sagt lätt att känna sig totalt misslyckad som förälder. Och det är inte alltid så lätt att orka med hela den här situationen heller, för samtidigt måste jag hålla humöret upp & ta hand om min lilla son me, men han är världens lugnaste som väntar på mig utan gnäll så fort jag måste ta hand om envisa damen..
Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen. Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara.
Extra krävande barn
En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.
Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning.
Att tänka på
- Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig".
- Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
- Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
- Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
- Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
- Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning.
Det var skönt att läsa det där =)
Lilla skruttan här hemma är bestämmd och vet vad hon vill.. Känns som man inte gör annat än att skälla på henne.. På dagis är hon hur snäll och lydig som helst..
Det kanske är dags att dom får träffas snart så kan dom ju vara överjävliga tillsamans :P
Sandra, det tycker ja absolut! Så kan de hållas me sitt skrikande hahaa :D