Josefine

Nu har vi ätit middag här hemma, det blev en sen middag! Daniel & Novalii duschar nu, själv sitter jag här & behöver göra av med massor utav tankar. Jag har så mycket känslor. Jag är så arg & besviken.. Jag har ångest, fast jag tror att jag inte behöver ha det egentligen, det är väl inte mitt fel? Eller? Ibland önskar jag att någon kan sätta sig in i min situation.

För när det gäller det här, så är jag faktiskt BARNET!.. Hur du kan betee dig så omoget gentemot mig det förstår jag inte? Är du inte vuxen? Novalii bir snart 2år, tänk att du inte har ringt en enda gång & frågat hur hon mår, hur det är med oss eller om du får komma förbi?

Och att andra kommer fram till mig & förklarar för mig hur barnslig jag är som håller på, det gör mig så arg. Jag menar varför i hela friden ska jag komma på julafton, fira din födelsedag, nyår & alla högtider med dig, när du aldrig, ALDRIG finns för oss annars i vardagen? Men visst, det är tydligen jag som beteer mig omoget. Man kanske inte ska skriva om allting i bloggen, men jag har ingen annanstans att göra av allting. Alla mina känslor. Ibland önskar jag att jag inte visste vem du va...

Som du sårar, som du får mig att må & när jag va liten trodde jag verkligen att det berodde på mig. Men jag försöker förstå nu att det faktiskt är du som har problem och inte jag. Det konstiga är att du om någon vet hur det känns, du sitter i samma situation själv, så hur kan du göra så?

Vilken skitdag. Tänk att man blir påhoppad när man är ute & går med en vän, det är pinsamt .. usch, jag behöver sömn, jag vill bara glömma.