Josefine

Står & stirrar rätt in i garderoben, jag som alltid tyckt att jag är dränkt med svarta kläder. Men just nu hittar jag ingenting, verkligen inget som ja skulle vilja bära på begravningen. Vem hade trott att det skulle ske nu? Jag är så himla ledsen, jag vill inte det här, jag vill tillbaks, till tiden då min glada, underbara, älskade mormor levde & mådde bra.

Nu tappa jag orden igen...

Det är nu verkligheten kommer ifatt mig. Det är nu jag verkligen förstår att det är allvar, att det är sant. Mormor finns inte mer.