Josefine

 
Dagarna går. Och jag märker inte ens av det. Stannar upp & ställer frågan till mig själv - vafan är det för dag idag? Just nu funkar ingenting där uppe, hjärnverksamheten går på högvarv. Jag vaknar varje morgon & önskar att det vore kväll igen, så jag fick fortsätta sova. Så känns det just nu, skit med andra ord. Jag behöver ta mig ur mitt eget tänkande.

Men mina underbaringar får mig att klara mig igenom det mesta, va hade jag gjort utan er <3