Se där, dålig dag kanske.
Jag sitter här & skriver, tusen rader, men jag raderar dem i samma stund, när jag inser att det blir lite mycket, för mycket för er. Jag är så trött på detta samhälle & dess individer. fytusan.
Men iallafall, så tycker jag att man går över gränsen när man blir sur över vänskap, att folk umgås? Jag tycker oxå att det är ganska patetiskt att hävda ur sig saker som sårar andra? Tänk för fan. Helt klart tycker jag att man ska säga vad man tycker & tänker, men vet man att det sårar borde man knipa käft. Visa lite värdighet människor.
Och någonstans så finns det något som säger mig att människor inte tänker nu för tiden, alla agerar först & tänker i efterhand. Egentligen så handlar allt bara om vänskap & kärlek, hela jävla livet. Att kunna samsas, att kunna lita på varandra, vilket har bevisats är dock helt omöjligt. Och nu har jag inte sagt att jag är PERFEKT.
Jag är så sjukt trött på detta, för varje dag får jag bara höra skit, skit & åter igen skit. När ska man börja glädjas åt varandra? Detta är inget inlägg riktat mot någon men tänker ni efter, så vet ni att det är såhär det är. Överallt.
Min erfarenhet av vänskap, kan hädanefter ta o köras upp någonstans. För jag har nog aldrig mött på den riktiga vänskapen. HAR NI? Byebye.
Jag har haft, men är de riktiga så ska de ju egentligen inte försvinna!?
Sitter på jobbet nu & citerar att ditt inlägg & tänk är likt det jag skrev för en tid sedan. Jag har ganska få vänner men de jag har är undebara. Med få vänner så menar jag att jag har inte en mnängd vänner utan färre men de är riktigt bra vänner. Jag har nog mött vänskap det har jag, många många gånger. Sen så har både jag & individen i fråga "misshandlat" den & på så sätt förstört den. Inte i all vänskap men många, något jag idag ångrar djupt. Hur fan kan jag ha varigt så korkad? Ung & dum är det inte så man säger? Så dags att komma på det nu! Så jag anser att vad man än har så ska man va rädd om & ta hand om det lilla. Man kan inte va dödspolare med alla, jag är det inte med någon. Men jag har de som verkligen betyder massor & det kallar jag vänskap även om den inte är besvarad. Du skrev även något om bry sig. Även där har jag inte hängt med dagens samhälle, jag bryr mig för mycket & får lida för det ofta. Frågan är om det verkligen är värre en förr?
Vänskapen ska man vårda ömt, den slinker så lätt ur ens grepp. <3
Måste bara få kommentera jag också.Det där med vänskap är viktigt.. Mina nära vänner kallar jag för vänner de andra är kompisar. jag tror jag har 4-5 stycken riktiga vänner. som jag känner att jag verkligen kan prata med allt om, utan att dom dömmer mig. en riktig vän kan inte döma, man kan säga sin åsikt. När jag flyttade till Norge märkte jag vilka mina riktiga vänner var. det var dom som fortfarande hörde av sig. ringde ngn ibland och brydde sig om hur jag mådde..! De´t tackar jag för. för nu behöver man inte lägga energi på de andra längre. de är bara ytliga och tråkiga!!.
saknar sig. hör av mig när jag är hemma!