Min andra hälft.

 

När jag åkte in till honom imorse och mötte honom i korridoren, fullt med infarter och slangar, ändå kände jag ruset i kroppen, han är min & jag älskar honom. Den där känslan får man aldrig tappa, känslans man upplever som nykär. Tappar man den, kommer man förmodligen inte Leva länge ihop, tro mig. 

 

Men besvikelsen blev ganska så total när ja inte fick ta med honom hem, men nu sitter han här hemma i soffan iallafall. Helt underbart! <3

 

Jag älskar dig.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback