När tiden inte räcker till.
Dagarna flygger förbi, och jag kommer på mig själv med att ha blicken neråt, jag ser mina skor, sparka i gruset. Jag märker att vi byter årstid, jag ser inte träden bli vackra & färgglada, men jag ser att jag tar på mig varmare skor. Jag önskar att jag hade tiden & orken att titta uppåt, njuta utav det jag ser. Men jag hinner inte, jag orkar inte.
Allting tar för mycket tid, det känns som jag tappar andan, som att jag förlorar varje dag. Känslan är obeskrivlig. Livet flyger förbi, medans jag står still & märker att årstiderna ändras.. Hösten är mysig, kvällarna är mörka, jag får sätta mig ner & njuta av dem tända ljusen. Kvällen, den enda tid då jag faktiskt hinner med att tänka. Då jag faktiskt kommer på mig själv hur jag bara går igenom dagarna som i en dimma.
Jag kan tänka tills det knappt finns något kvar, jag har känslor utan uppehåll.